Botten.

Det är varken kul eller inspirerande att uppdatera med en mobil som knappt orkar ta bilder.. Så i helgen ska jag lämna in den på lagning!  Helgen.. Jag kan knappt vänta! Märker verkligen hur less jag blir under de här tvåveckorspassen. Hade velat ha åtminstone en ledig dag per vecka, då hade man haft lite mer motivation tror jag,  just nu är den i botten! 


Vad som helst.

Vad som helst kan hända här på GMUn, det kan vara en småsak som kan få allt att falla och jag hoppas inte att det kommer hända mig! Idag hände det Felicia som ramlade under fysen och som imorgon ska opereras och jag hoppas djupt och innerligt att hon kommer kunna fullfölja detta dels eftersom jag vet hur mycket hon vill det och för hur mycket hon alltid uppmuntrar mig i allt vi gör.. 
En bild från i somras på ett av utegymmen jag och Celina var på! Saknar att ha energin och längtan efter att få träna.. Här är man ständigt mör och har ont i benen vilket gör att man aldrig riktigt orkar eller har lust att träna. Lat, jag vet! Men man vill heller inte genomlida morgondagen med träningsvärk om man ska använda kroppen mycket! Det är synd, behöver bli bättre på att få mig tid till att träna..

Fältvecka II.

Efter 5 dagar i fält är man bra mör.. Lyckan när man kommer tillbaka till kasern och får en ostpolarmacka! 
En dag med värngrävning och patrull, en dag med överlevnadsutbildning vilket övergick till att spendera natten ensam under en gran, för en dag på skjutbanan med framryckning i grupp och stridspar, vi avslutade med skarp handgranatskast.. Trodde vi! Att hoppa på 20bilen med hoppet att få åka tillbaka och känslan när man stannar mitt i skogen och ska invänta mörkretfärdiga till strid, då var hoppet långt borta i tunneln och nervositeten pumpade på.. Den jobbigaste marschen på två timmar som jag vart med om (nu i efterhand skrattar vi bara åt det), med nedslängning i diken och ikapplöpning till de andra, detta som övergick till den kallaste natten jag varit med om! Men man var sjukt impad av att man inte gav upp, för så många gånger man kände att man skulle kollapsa men viljan bara tog över för varje negativ tanke man fick.. Nu är jag så trött att jag inte vet vad jag skriver, här avslutar jag bara godnatt!!!