Början på något som tog slut för snabbt.
Han såg henne, liksom kysste henne med blicken. Hon var helt betagen, visste knappt vad hon skulle göra. Skulle hon kyssa honom tillbaka, ja med blicken då. Eller skulle hon visa att sådant inte biter på henne, sådant går inte igenom, man måste anstränga sig lite mer. Man kan ju inte falla pladask för en enda blick. Eller kan man det? Kanske skulle det kunna vara okej ändå? Hon blev tveksam och mitt i denna tveksamhet strömmade det förbi människor som var påväg, hade bråttom, ett mål, en tid att passa, men för dem var det som om tiden stod still. Näe, hon beslöt sig att det inte skulle få gå så lätt så med en blygsam blick och ett undangömt leende vände hon sig medvetande sakta om och tog ett snäppet längre steg än vanligt. Samtidigt väntade hon sig honom, hon ville ha mer, ville se hur han skulle gå till väga, vad han skulle ta sig till. Samtidigt ville hon inte lämna allt på honom och hon var ju nyfiken. Sprang han törstandes efter henne eller stod han kvar med valpblick, kanske hade han redan börjat kyssa någon annan med blicken. Hon hoppades ju såklart inte på det sistnämnda. Skulle hon blicka tillbaka eller ej? Skulle hon visa värdighet och inte vända sig eller skulle hon med en flirtsam blick locka till sig honom? Valet var svårt, men hon bestämde sig för att slänga med håret, lockarna skulle få fladdra glamouröst, alltså slänga bak en intensiv blick. Vad nu? Han var inte kvar.. Det var väl då ändå typiskt, när hon nu lyckats så bra. Hon stannade upp och började fundera, blicken fortfarande vänd bakåt. Hur skulle hon nu kunna få mer av denna härliga man med blickar som kändes både intensiva och varma, hur skulle hon någnsin få veta något mer om honom? Han var som den skugga man ser innan solen går ner, borta, försvunnen i en massa, ett hav av människor. Hon ångrade sin handling och insåg att hon missbedömt sitt val av agerande hon drog en djup suck och fortsatte i den rikting hon ångrar att hon börjat. Det här blev början på något som tog slut för snabbt.